Svenska Läkaresällskapet är en ideell, politiskt och fackligt obunden förening som ger ut Vård&Hälsa – ett magasin till DN:s läsare och allmänheten om vetenskap, utbildning, etik och kvalitet i hälsa- och sjukvården.

Patientperspektiv: Samtal i fokus

Läkare Mats Hogmark samtalar med patienten Maja-Lisa Tysk
Maja-Lisa Tysk tycker att träffarna med läkaren Mats Hogmark är som att träffa en kompis, även om det ibland kan bli allvarliga samtal också. Sakta men säkert är hon igång efter två hjärtinfarkter med både promenader och simturer i sjön.

Expert möter expert

Maja-Lisa Tysk, 79 år, skojar med sin läkare på Svärdsjö vårdcentral i Dalarna. ”Det finns ingen distans mellan oss.” ”Jag kan medicin och Maja-Lisa är expert på sitt liv”, säger allmänläkare Mats Hogmark.

Det är på gränsen att jag blir tårögd. Kontrasten på vårdcentralen i Svärdsjö utanför Falun är så milsvid mot den söndetrasade bilden av dagens vård. Mats Hogmark, allmänläkare, hälsar hjärtligt på nyblivna tvillingföräldrar och frågar vad lille Axel i samma familj tycker om att bli storebror. ”Jag har ju träffat Axel på BVC, så honom känner jag väl.”

– Det blir så hos oss. Personalen gör lite av allt och de flesta av oss känner patienterna väl, säger Mats Hogmark.

Och det upplägget stämmer bra för honom. Han valde att bli allmänläkare för att han intresserade sig för folkhälsoperspektivet och för att jobba preventivt och tillsammans med sina patienter.

Maja-Lisa Tysk Träffarna med läkaren Mats Hogmark är som att träffa en kompis, även om det ibland kan bli allvarliga samtal också. Sakta men säkert är hon igång efter två hjärtinfarkter med både promenader och simturer i sjön.
Maja-Lisa Tysk

– Jag har alltid sett samtalet som mitt viktigaste verktyg som läkare. Visst, jag måste kunna den medicinska aspekten väl, men om jag inte lyckas förmedla kunskapen till min patient är ju mycket bortkastat.

Motiverande samtal (MI)

När Folkhälsomyndigheten erbjöd utbildning i motiverande samtal (MI) för allmänläkare, var Mats snabb att hänga på och i dag undervisar han själv i MI inom landstinget i Dalarna.

Ändrade levnadsvanor för patienter med övervikt, hjärt-kärlsjukdomar, diabetes och högt blodtryck kan göra stor skillnad både preventivt och som behandling. Ändå är inte samtalet om levnadsvanor självklart i alla läkar-patientmöten.

För Mats Hogmark handlar motiverande samtal mer om ett sätt att vara, ett självklart förhållningssätt. Han ger inte mycket för argumentet tidsbrist.

– Även fem minuter räcker om man ställer frågan på rätt sätt. Man kan så ett litet frö i stället för att tänka ut hela kedjan av åtgärder på en gång. Vi i hälso- och sjukvården är ofta så hjälpnödiga, har så bråttom och en övertro på vår makt att förändra. Vi kan bara hjälpa patienterna på vägen mot deras egen förändring.

– I det motiverande samtalet finns alltid två experter: läkaren som är expert på medicin och patienten som är expert på sitt eget liv. Som doktor kan jag ändå aldrig få en människa att ändra på sina levnadsvanor om hon inte själv vill det.

Patienten ska få resonera

Ett hinder för att prata om levnadsvanor kan vara att dessa inte är på patientens egen agenda vid läkarbesöket. Att snacka matvanor eller få in frågan om motion eller alkohol naturligt i patientsamtalet kan kännas svårt när tiden är kort.

– Jag brukar lösa det genom att säga: ”med alla som har problem med högt blodtryck brukar jag prata om alkohol, tobak, fysisk aktivitet och kost”. Patienten svarar: ”Jag dricker väl som folk mest”. ”Aha, berätta mer”, säger jag då.

– Och så är vi igång. Som doktor vill jag skapa reflektivt rum där patienten får utrymme att resonera med en annan person hur hon skulle vilja att livet skulle vara. När jag vet att motion både kan dämpa depression och minska medicinering, varför skulle inte jag som läkare prata om det med patienten?

Levnadsvanor ger ofta skuldkänslor

Ofta dyker en skuldkänsla upp när man kommer in på levnadsvanor.

– Det är så viktigt att visa acceptans. Ingen mår bra av att känna sig dålig. Vi kan alltid uppmuntra de små stegen. Bekräfta alla små förändringar.

Maja-Lisa Tysk, 79 år, är en av patienterna som regelbundet kommer till vårdcentralen i Svärdsjö. Hon har ett långt yrkesliv bakom sig. 36 år som lärare på låg- och mellanstadiet. När hon blev pensionär kastade hon sig över vävstolen och vävde mattor.

– Jag tror att det var allt damm från mattrasorna som utlöste min astma, berättar Maja-Lisa.

I kontakt med vården visade det sig att hon hade förhöjda kolesterolvärden.

– Men jag gillade inte medicinerna jag fick. Det gjorde ont i hela kroppen. Jag kunde knappt hålla i telefonen.

Mats Hogmark har sett till att antalet mediciner blivit färre.

– Vi har alltid en bra dialog. Jag kan säga vad som helst till Mats och behöver inte vara nervös. Mats är en närvarande människa, säger Maja-Lisa, även om samtalen kan bli allvarliga också. Under ett års tid har hon fått två hjärtinfarkter. Den första kom på födelsedagen.

Mats Hogmark, läkare”Vi i vården är ofta drabbade av hjälpnödighet. Det kan göra det svårare att få ett bra samtal.”
Mats Hogmark, läkare

– Ingen trevlig present. Men jag spelar bridge tre gånger i veckan och det får mig att glömma. Och jag kommer sakta men säkert tillbaka och kan röra mig mer och mer.

Fortfarande tar Maja-Lisa gärna ett dopp i sjön från mitten av maj tills älgjakten börjar. Hon tycker om att cykla, köper gärna sina grönsaker från lokala odlare i Sundborn. Helst äter hon regnbåge som hon och sambon drar upp i fjällen.

– Jag hoppas kunna ta upp styrketräningen igen. Jag kände hur hela kroppen blev starkare när jag tränade. Vävstolen får däremot vila. Och när fönster ska tvättas får det bli någon annan som gör det.

– Lite konstigt känns det för en bärplockare att köpa blåbär, men det gör jag numera.

– Det är hemskt att bli gammal. Jag känner mig ju så ung inuti. Insidan och utsidan stämmer inte. När jag ser passfotot ser det ju ut som min mormor. Svårt att förstå, säger Maja-Lisa och skrattar till. Igen.

Text: Ulrica Segersten • Foto: Samuel Unéus


Det motiverande samtalet

Det motiverande samtalet, MI, är ett förhållningssätt. Det handlar inte om att övertala (en patient), man försöker inte lösa någonting i stunden. Ger inga råd.
– Jag brukar bokstavligen sätta mig på händerna för att lyssna respektfullt först i stället för att komma med frågor eller erbjuda information innan patienten är klar, säger Mats Hogmark, allmänläkare.