Svenska Läkaresällskapet är en ideell, politiskt och fackligt obunden förening som ger ut Vård&Hälsa – ett magasin till DN:s läsare och allmänheten om vetenskap, utbildning, etik och kvalitet i hälsa- och sjukvården.

Kriget mot cancer

Anna Martling och Per Nilsson.
Professor Anna Martling och Per Nilsson. Kriget mot cancer kräver välfungerande forskningsteam.

Många vill höra om forskningsgenombrott, men få är med om ett. I stället handlar forskarens vardag ofta om små kliv framåt, och ibland några steg tillbaka. Men ibland leder de små stegen riktigt, riktigt långt.

”Nixon, du kan vinna kriget mot cancer.” Så löd helsidesannonsen i december 1969 i New York Times. USA hade just placerat en man på månen, nu var det dags att utplåna cancer. I dag har vi facit: vi vet mycket mer om cancer, men lyckas inte alltid besegra de ungefär 100 sjukdomar det egentligen handlar om. I stället handlar det om att ändra. Förbättra. Och rädda fler liv. Något som Anna Martling, professor i kirurgi vid Karolinska Institutet och överläkare vid Karolinska Universitetsjukhuset, vigt sitt liv åt. För övrigt så föddes hon samma år som helsidesannonsen i New York
Times publicerades.
– Vi har så mycket ny kunskap och teknik som gör det möjligt att individualisera cancerbehandlingarna i dag. Vi har gått från att behandla folk på gruppnivå, sedan subgruppnivå och nu på individnivå, säger Anna Martling när vi träffas på Karolinska Universitetssjukhuset.

Minska återfallsrisken

Tjock- och ändtarmscancer har haft en hög återfallsfrekvens, ofta med ett fruktansvärt lidande för patienten. Forskningen i Anna Martlings grupp har visat att om man strålbehandlar patienterna innan operation och väntar med kirurgi 6–8 veckor så minskar återfallen med 50 procent, samtidigt som biverkningarna minskar. För att pröva en sådan teori krävs mer än en gnutta mod.

”Det handlar om många små genombrott som sammantaget ger större vinningar.”

Strålning är i dag rutin för patienter med ändtarmscancer, som man vet har en hög risk för återfall. Ändå tvekar Anna Martling att prata om genombrott. Bra forskning tar tid, menar hon.
– Man får inte ge sig, utan lägga varje liten pusselbit som till slut förbättrar prognosen för patienten.

Men det finns fallgropar. Forskningen behöver få ta utrymme i vården, menar Anna Martling. Den största utmaningen som klinisk forskare är att bygga broar mellan grundforskningen och den patientnära forskningen, de kliniska studierna. Även om det är en utmaning, så är det en möjlighet.
– Som klinisk forskare har jag den fördelen att jag som läkare lättare kan identifiera frågeställningarna, beforska och sedan föra det tillbaka till patienterna. Där skapas ett stort värde.

Men det tar inte slut där.
– Det föds hela tiden fler idéer, fler än vi har möjlighet att gå vidare med. Vi måste bedöma genomförbarheten, om resurserna är tillräckliga och om det leder till nytta för patienten. Och när man väl satt igång får man inte ge sig för tidigt. Det finns många murar att riva längs vägen.

Låt forskning och fakta genomsyra behandlingen

Vi pratar om hur snabbt falska fakta sprids i sociala medier. Det är inte ovanligt att patienter får råd från välvilliga personer som läst om diverse kurer som inte är vetenskapligt bekräftade. Sådant riskerar att skuldbelägga cancerpatienter, menar Anna Martling.
– Paradoxalt nog riskerar vi att fördummas med tillgång till så mycket information, vars källor ibland är oklara. Därför behöver vi akademisera samhället, och låta forskning och fakta genomsyra allt. Och där menar jag att vi som läkare och forskare har ett ansvar.


Läs mer: Forskande läkare behövs


Ett åtagande hon inte skyr. Som när hon såg ett inslag på tv-nyheterna om en insamling till en småbarnsmamma med tjocktarmscancer som spritt sig. Syftet var att betala för att mamman skulle få vård utomlands.
– I Sverige har vi världens bästa vård för den här sjukdomen. Det finns risker med att köpa privat vård av företag utomlands. Tv-inslaget sände ut fel signaler, då behöver vi som sitter på fakta påpeka vad som är felaktigt. Vi måste ge folk chansen att ta ställning till rätt fakta. Det är vår skyldighet.

Diskussioner leder till förbättringar

Anna Martling räds inte ifrågasättande eller motstånd.
– När vi först började prata om vår teori att det var bättre att strålbehandla tumören först och sedan vänta 6–8 veckor med kirurgin, var det inte enbart applåder vi fick. Tvärtom. Skulle patienterna gå omkring med tumören i ett par veckor till, innan den opererades bort? Det lät inte vettigt.

– Ofta tycker andra forskarkollegor att de vet bättre. Och det är precis så man vill ha diskussionen. För då förbättras kvaliteten på forskningen. Det handlar inte alls om att folk är förändringsovilliga, utan om att alla vill att patienten ska få det bästa. Men det krävs mod att utmana, för det kan ju finnas bättre metoder än de vi använder i dag.

Stor forskargrupp

Hon har en stor forskargrupp på totalt 35 medlemmar.
– Det här är inget enmansjobb. Vi måste samarbeta, annars klarar vi det inte. I Stockholm har vi en vårdprogramgrupp för tjock- och ändtarmscancer där kirurger, onkologer, patologer och radiologer tillsammans diskuterar olika studier för att hitta de bästa behandlingsstrategierna, för att ge ett exempel.

Nu tänker Anna Martling mycket på acetylsalicylsyra, ASA, och om det kan användas för att ytterligare förbättra överlevnaden vid tjock- och ändtarmscancer. Acetylsalicylsyra finns i flera vanliga värktabletter och svenska forskare vill nu testa om ASA kan påverka ämnen som har med utvecklingen av tjock- och ändtarmstumör att göra. En del tarmtumörer har en muterad gen som gör att vissa ämnen produceras i en större mängd och det ger en ökad inflammation i vävnaden, vilket kan bidra till cancerutveckling.

”Vi måste ge folk chansen att ta ställning till rätt fakta. Det är vår skyldighet.”

Därför genomför Anna Martling en stor nationell studie där samtliga patienter som diagnostiseras med tjock- och ändtarmscancer erbjuds att delta. Målet är att se om en tilläggsbehandling med 160 mg acetylsalicylsyra dagligen under tre års tid kan minska risken för återfall och förbättra överlevnaden hos de patienter som har just den muterade genen i tumören.
– Acetylsalicylsyra påverkar också våra blodplättar, vilket kan ha betydelse för om cancern sprids.

Kan välbeprövat läkemedel kan rädda fler?

Acetylsalicylsyra började tillverkas i slutet av 1800-talet och patentet har för länge sedan gått ut. En årsförbrukning kostar 268 kronor. Om studien visar sig kunna minska risken för återfall, hoppas Anna Martling att man med ett extremt billigt och välbeprövat läkemedel årligen kan rädda 300–400 liv i Sverige.
Totalt involveras 25 kliniker runt om i landet.
– Det är en stor ojämlikhet i svensk vård att inte kunna erbjuda patienter som bor långt ifrån universitetssjuk-husen kliniska studier. Därför känns det extra viktigt att nu kunna göra det.


Läs mer: Pediatrisk forskning fortsätter rädda liv


Målinriktad har hon alltid varit.
– Jag tjatade mig till att få börja arbeta på Karolinskas dåvarande kirurgklinik. På den tiden fanns inte ens ett vikariat.

Mötet med patienterna motiverar.
– Det är otroligt roligt och spännande att få arbeta i team och tillsammans åstadkomma något, kunna hjälpa och bota fler patienter. Så länge en patient drabbas av sjukdomen har vi jobb kvar att göra. Vi kan bli klara med olika projekt, men det väcks alltid nya fråge-ställningar som ett resultat av forskningen och i mötet med patienten. Så vi nöter på och tar små steg. Färdiga, det blir vi inte.  


Anna Martling
Född: 1969
Gör: Professor i kirurgi vid KI med inriktning mot tjock-
och ändtarmscancer.
Familj: Man, två söner 17 och 15 år, tre bonussöner 31, 29 och
25 år.
Läser: Just nu ”Jag är pilgrimen” av Terry Hayes.
Hobby: Umgänge med storfamiljen och vänner, långa promenader med
maken och så forskningen förstås …


Text: Tove Smeds   Foto: Istockphoto & Samuel Unéus