Svenska Läkaresällskapet är en ideell, politiskt och fackligt obunden förening som ger ut Vård&Hälsa – ett magasin till DN:s läsare och allmänheten om vetenskap, utbildning, etik och kvalitet i hälsa- och sjukvården.

Omprogrammerat immunförsvar: MS-sjuka Jeanette fick livet tillbaka

Jeanette skrattar
Blodstamcellstransplantation blev en vändpunkt för Jeanette som drabbades av en aggressiv form av MS.

Jeanette Larsson, 38-årig tvåbarnsmamma, ser ut som hälsan själv. Men bara för 2,5 år sedan var hon så sjuk i MS att hennes hjärna höll på att kollapsa och hon kunde knappt gå. En blodstamcellstransplantation blev vändpunkten.

Jag har förträngt mycket av det som var jobbigt, säger Jeanette Larsson, och visar upp ett häfte där hon har skrivit upp stolpar om sin sjukdomstid i Multipel skleros, MS. Jeanette säger att hon kan bli både ledsen och irriterad när hon tänker på att om läkarna hade varit mer uppmärksamma hade hon kunnat vara helt frisk i dag. Samtidigt är hon mycket tacksam för att hon till slut fick en räddande behandling: blodstamcellstransplantation.

Började under graviditeten

Vi backar bandet till år 2008 då Jeanette väntade sitt första barn. Redan under graviditeten mådde hon dåligt, var jämt trött och helt slut i ländryggen.
– Efter förlossningen blev jag sämre. Jag var grymt trött, hade ont i muskler och leder, och var allmänt svag. Jag fick också inre ”bränningar” som flyttade runt i kroppen, samt inre skakningar. Men jag var mammaledig och kunde vila, så jag funderade inte så mycket på det, berättar Jeanette.

”Det var skönt att äntligen få en diagnos.”

De diffusa symtomen kom och gick. Sedan började trägningarna, hon sprang på toan hela tiden. Men när hon tog upp det på vårdcentralen, skyllde man på förlossningen. Hon fick rådet att göra bäckenbottenövningar. Jeanette blev inte bättre, men började på sitt jobb inom barnomsorgen igen.
– På dagis skulle vi hoppa jämfota till Små grodorna, men jag klarade det inte. Jag gick till en kiropraktor som trodde att det kunde handla om ischias, och skickade mig till en läkare i Gävle som skulle vara duktig på att ge kortisonsprutor. 

Felaktig diagnos

Läkaren menade att Jeanette var överrörlig i ländryggen, gav kortisonsprutor och ordinerade sjukgymnastik. Jeanette beskriver lyftet som kortisonen först gav. Men det blev ett beroende. Hon gick ofta på kryckor, hankade sig fram. Så fortsatte det i fyra år, och så blev hon gravid igen. Efter andra barnet förvärrades symtomen. Hon sökte åter hjälp, men möttes med misstro.
– Men sedan fick jag komma till en ny läkare som hade arbetat på neurologen. Hon var observant, ville inte ge mig någon spruta utan att göra en utredning. Hon undersökte direkt mina reflexer, och de var lättutlösta med jätte-mycket liv i, vilket är typiskt vid MS. 


Läs mer: Multipel skleros


Vid det laget hade Jeanette själv börjat misstänka att det handlade om MS. Efter mötet med den nya läkaren gick det fort, och hon fick komma till neurologen och röntgen i Gävle. Det visade sig att hon hade en mycket aggressiv form av MS.
– Det var skönt att äntligen få en diagnos, minns Jeanette.

Hon gick på neurologmottagningen i Gävle och åt bromsmediciner i ett års tid, varpå hon remitterades till Akademiska sjukhuset i Uppsala. Joachim Burman, överläkare vid neurologen, konstaterade då att Jeanettes MS var den värsta han någonsin hade sett; ”extremt aggressiv” och att ”hennes hjärna höll på att kollapsa”. En blodstamcellstransplantation planerades in i augusti 2014. Behandlingen kan beskrivas som en omstart av kroppens immunsystem som i MS attackerar hjärnan. 

Immunförsvaret slogs ut

Före transplantationen får man ”kaninsprutor”* i magen. Medlet lockar stamcellerna från benmärgen ut i blodbanorna så att de kan skördas. De skördade stamcellerna tvättas rena och fryses in. För att det dåliga immunförsvaret ska slås ut, sätter man in cellgiftsbehandling. Den här fasen är den jobbigaste: på grund av de starka cellgifterna mår man illa och tappar håret. När immunförsvaret står på noll förs patientens rentvättade stamceller in i kroppen igen. De återgår till benmärgen, börjar producera nya vita blodkroppar och kroppen får ett nytt immunförsvar, fritt från MS. Totalt är man inlagd på sjukhus 5–6 veckor.
– Innan behandlingen började var jag sjukt nervös, men också lugn. Jag visste att jag skulle bli bra. Dessutom hade jag inget val. Det är bara att tacka gud att jag fick chansen. 

”Utan behandlingen hade jag nog inte suttit här.”

– Bara någon dag efter återinförandet av blodstamcellerna började jag känna mig bättre. Det var som att trycka på en knapp, jag blev bara piggare och piggare.
De flesta av MS-symtomen försvann och några försvagades. Problemet med urinblåsan kvarstod. Nu får Jeanette botoxinjektioner in i blåsan några gånger per år, vilket gör att hon slipper trängningarna och kan tappa sig själv.


Läs mer:  Hallå där … Joachim Burman, överläkare i neurologi


Familjen hade det tufft under Jeanettes sjukdomstid. Man anar sorgen hos henne när hon konstaterar att hon var sjuk alla år då hennes barn var små. Utan stöd från sin man och mor- och farföräldrarna hade det inte gått.
– Jag har fått mitt liv tillbaka. Det är en otrolig skillnad på hur det var innan och hur det är nu. Utan behandlingen hade jag inte suttit här. Jag är inte helt frisk, och det kan komma skov i de kvarstående symtomen, men den aggressiva formen av MS kommer aldrig tillbaka. 

När energin återvände, började Jeanette arbetsträna på ett gårdsslakteri och fick senare ett deltidsarbete på kontoret. I dag kan hon göra saker tillsammans med barnen, sådant hon inte klarade av tidigare. Efter transplantationen när hon cyklade för första gången på många år var hennes äldsta son Colin med.
– Han strålade av glädje och sa: ”Tänk mamma, nu kan du cykla med mig, det kunde du inte tidigare!”. 


Kort om …

Jeanette lerJeanette Larsson
Ålder: 38 år
Familj: Maken Henrik, barnen Colin, 8, och Casper, 4.
Bor: Hus i Hedesunda, utanför Gävle.
Utbildning: Hudterapeut.
Arbetar: Deltid på kontor på ett gårdsslakteri. Fritid: Familj och vänner, jämthundar, höns. Har ridit mycket och vill ta upp det så småningom.


Text: Maija Axelsson   Foto: Rikkard Häggbom