Svenska Läkaresällskapet är en ideell, politiskt och fackligt obunden förening som ger ut Vård&Hälsa – ett magasin till DN:s läsare och allmänheten om vetenskap, utbildning, etik och kvalitet i hälsa- och sjukvården.

Idrottsprofessorn: ”Fysisk träning fungerar förebyggande”

Att motion är bra för att vi ska må bra har varit känt länge, men nu visar allt fler stora studier också att motion kan användas som behandling vid psykisk ohälsa.

– Fysisk träning fungerar preventivt, sannolikheten är alltså mindre att man drabbas av psykisk ohälsa om man tränar. Men nu finns också flera metaanalyser som visar att träning ger en måttlig till stor effekt på mild depression. Effekten kan likställas med psykofarmaka, säger Magnus Lindwall, professor i idrottsvetenskap vid Göteborgs universitet.

Självklart kan inte alla psykologer och piller ersättas med träningsrundor, säger han, men motion bör absolut övervägas som ett komplement, särskilt för den som inte reagerar på psykofarmaka.

– Träning har också ett antal fördelar som läkemedel inte har. Fysisk aktivitet har bieffekter – men de är positiva. Fysisk aktivitet är bra för självkänslan, den minskar riskerna för hjärt-kärlsjukdom och är bra för hjärnans kognitiva funktioner.

Handlar det då om hårdträning, maratonlopp och extremsporter? Absolut inte, säger Magnus Lindwall.

– Det handlar om lätt pulshöjande aktiviteter som snabba promenader, jogging och aerobics. Det vi vet är att det är viktigt att man kommer igång. Det är den individuella förändringen som det handlar om. Den största effekten får man när man går från stillasittande till att röra på sig lite grann.

Man kan börja med promenader, för att inte gå ut för hårt, tipsar Magnus Lindwall.

– Det viktiga är att komma igång. Man har avsevärt mycket större vinster med en regelbunden aktivitet, än en intensiv som inte blir av. Att cykla till jobbet är alltså avsevärt mycket bättre än att köra stenhårt på gymmet två gånger i månaden. Hellre jogga lite lugnt, än att pressa sig nära någon slags gräns.

För höga ambitioner kan till och med vara kontraproduktivt.

– Den största fienden mot träning är dropout. Därför ska man se till att träningen upplevs trevligt, för då ökar sannolikheten att man fortsätter. Om man vill se långsiktiga effekter ska man hålla på 4-6 månader 2–3 gånger i veckan, så att det blir en vana.

Visst det låter bra. Men i verkligheten, hur sannolikt är det att en deprimerad person som får motion på recept plötsligt gaskar upp sig och ger sig ut på hälsostärkande löparrundor?

– Här finns helt klart ett problem. Det behövs uppföljning, säger Magnus Lindwall.

Han säger att det troligtvis skulle behöva komma in en annan yrkeskategori än läkare i vårdkedjan för att göra verklighet av vad läkaren har ordinerat.

– För att motivera en person med exempelvis utmattningsdepression behövs kunskaper om drivkrafter och motivation. Det idealiska vore ett team med en hälsovetare i kombination med läkare och psykiatriker. Och så behövs det en struktur, kanske med organiserade gruppaktiviteter där man går ut och promenerar tillsammans.

Text: Sofia Hillborg