Svenska Läkaresällskapet är en ideell, politiskt och fackligt obunden förening som ger ut Vård&Hälsa – ett magasin till DN:s läsare och allmänheten om vetenskap, utbildning, etik och kvalitet i hälsa- och sjukvården.

Baby blues eller förlossningsdepression?

Nyfött spädbarnHallå där…  Alkistis Skalkidou, docent, överläkare och forskare vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Obstetrik och gynekologi, Uppsala universitet.

Baby blues eller förlossningsdepression? 50–85 procent av nyblivna mödrar upplever en så kallad Baby blues-period under en till två veckor efter förlossningen. 10–12 procent däremot går igenom det man kan klassa som en förlossningsdepression. 1–4 av 1 000 nyblivna mammor kan drabbas av förlossningspsykos som är ett allvarligt tillstånd både för mamman och bebisen.

Vad är skillnaden mellan Baby blues och en förlossningsdepression?

– Baby blues är övergående. Om symptomen fortsätter efter två veckor då ska man som mamma inte tveka att söka hjälp, eftersom baby blues kan utvecklas till en förlossningsdepression. Ju fortare man kan få hjälp desto bättre både för mamman, barnet och resten av familjen.

När ska man söka hjälp?

– Om man tidigare har drabbats av förlossnings- eller annan depression, kan man tillsammans med BVC göra upp en plan redan under graviditeten. Annars bör man söka om nedstämdhet eller ångest symptom pågår för mer än två veckor. Mamman behöver då få extra stöd av sin partner, möjlighet till egen tid och behöver tydliga rutiner för god sömn. Partnern kan till exempel vara föräldraledig om mamman är sjukskriven.

 Finns det behandling?

– Man kan säga att det finns några trappsteg beroende på hur allvarlig depressionen är: Samtal, psykoterapi, medicin och ECT (elektrokonvulsiv behandling vid djup depression eller psykos). Ett problem är att många är rädda för att söka hjälp. Förlossningsdepression upplevs fortfarande som laddat, många får skam- och skuldkänslor. Det finns så höga förväntningar på att vara lycklig och känna eufori som nybliven förälder. Dessutom är de vanliga diagnosverktygen för depression svåra för vårdpersonalen att använda efter förlossning, eftersom symtom som t.ex. har att göra med vikt och sömn är ändå påverkade för den som precis fått barn.

– En hel del mammor hamnar också lätt mellan olika stolar: Gynekologin tycker att man ska till psykiatrin, psykiatrin tycker att problemen är för små. Familjeläkare och personal på MVC eller BVC kan också ibland hänvisa till varandra.

Vet man vad förlossningsdepression beror på?

– Det behövs mer forskning kring detta, men man har följt generellt två modeller: en biologisk och en psykosocial, där följande faktorer kan spela in.

  • Tidigare förlossnings- eller annan depression, eller bipolär sjukdom.
  • Någon i familjen som lider/har lidit av depression eller förlossningsdepression.
  • Avsaknad av stöd för mamman
  • Tidigare negativ upplevelse av förlossning eller djup rädsla för förlossning
  • Utebliven amning, men här är det svårt att veta orsak och verkan: kanske fungerar inte amningen på grund av depression eller triggar utebliven amning depressionen?

– Vi har också forskar kring stressystemet, och kan se förändringar i HPA axeln och inflammationsmarkörer. Årstider har också visat ha betydelse, till exempel mörka, om än varma vintrar. Kvinnans känslighet (neuroticism), våld i nära relationer och anamnes på premenstruella besvär verkar också ha betydelse. Genetik verkar också spela in. Om depressionen uppstår under själva graviditeten eller tiden efter, verkar styras av lite olika mekanismer.

Bagatelliseras förlossningsdepression?

– Det är BVC:s ansvar att upptäcka vilka som finns i riskgruppen och det görs en screening i vecka 8 och 12, oftast med hjälp av Edinburgh Postnatal Depression Scale, EPDS, för att göra en första uppskattning av hur den gravida mamman mår. Det här fungerar olika bra i olika landsting, framförallt hur det sedan följs upp om det visar sig att mamman är i riskzonen. Man kan säga att förbättringspotential finns här.

– Det absolut vikDocent och överläkare Alkistis Skalkidoutigaste är att mammor som har symptom som pågår längre än två veckor efter förlossning söker hjälp. Det är viktigt att komma ihåg att tillståndet uppkommer utan viljepåverkan – de saknar inte kärlek till barnet, eller det har inget att göra med att de inte skulle vara glada över sitt nyfödda barn.

Påverkas spädbarnet av förlossningsdepression?

– Det finns aktiv forskning i ämnet. Man kan enligt studier se kopplingar mellan mammans depression under graviditet och efter förlossningen och avvikelser i utveckling, språkutveckling och motorik hos barnet. Det verkar också som om pojkar ibland påverkas i större utsträckning än flickor. Här spelar pappan en viktig förebyggande roll genom att umgås mycket barnet.  Studier visar också allt mer tydligt att det inte är de antidepressiva mediciner som har negativa effekter på barnet, utan det faktum att mamman mår dåligt.


Om man har en förlossningsdepression är det vanligt att man:

  • känner sig nedstämd och är extremt trött
  • har svårt att känna glädje inför barnet
  • har skuldkänslor och upplever känslor av hopplöshet
  • får humörsvängningar, har ångest och sömnproblem
  • känner stark oro eller till och med panik
  • får svårt att koncentrera sig
  • drar sig tillbaka från familj och vänner
  • får störd aptit

Text: Ulrica Segersten • Foto: Colourbox och Georgios Karamanis